Sitter framför tv:n och storbölar till programmet om våld. Det är så hemskt, där som jag faktiskt bott, i scottland så är det en av de farligaste knivvålden i området. Så var det en mars mot våldet bland ungdomarna, så var det en kvinna som precis dagen innan förlorat sin son Oliver, han hade blivit knivhuggen 9 gånger och inte klarat sig. De hade tilloch med huggt i ansiktet. Hon kom trots sin sorg till marsen, som inte någon av de förra offrens föräldrar klarat. Hon berättade om honom, hur han var en så bra pojke och ville göra allt för att andra skulle ha det bra. De visade bilder på honom, sen var det begravning, och först ville hon inte se hans lik i kistan för att hon ville ha kvar den fina tanken hon hade kvar av honom. Men sedan ville hon att alla skulle fatta hur hemskt det är, hur det ser ut, hur man kan göra så mot en annan, skulle man själv vilja bli så? Han var helt sönderhuggen i ansiktet. Han bara låg där, helt tyst och livlös. Mina tårar bara rann..