En trappa ner

Jäkla grannar jag har! Förbannade ungar som sitter och spelar på sin jä*la piano dagligen. Gissa vilken låt? Varje dag, varje natt, varje morgon. Så vaknar jag, kommer hem till, och lägger mig till titanic låten, my heart will go on. Visst är det en fin låt. Men inte orkar jag tjatas ut av den! Nu när vi väl är inne på den låten, så några dagar sedan satt jag på tunnelbanan på väg till en kompis och så var det en tom tunnelbana, då två riktigt kraftiga män som såg jätteläskiga ut och riktigt tuffa, de sätter sig på bänken bredvid mig. Jag försöker se allvarlig ut, då en av de plötsligt börjar sjunga "near, far wherever you are..." och fortsätter, med världens ljusaste,falskaste ton och helt seriös.. då jag inte vet vad jag ska göra för att jag är nära på att dö av skratt, jag tar fram mobilen, försöker tänka på något hemskt, bara ber att jag inte börjar skratta, jag får ont i magen när hans kompis börjar med, sätter på låten på mobilen, sedan ändrar låt till lugna favoriter, någon annan riktig fjolllåt. Jag tror inte jag haft så svårt till att låta bli att skratta NÅGONSIN!

Alla HAR väl sett titanic, underbaraste filmen skapad?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0