+ att du är tonåring. Vi som är i tonåren, tänker säkert been there done that. "vi" har upplevt mer än vad vi förväntat oss och stött på nya saker hela tiden. Det vi kanske inte ens visste om tidigare. Vi har provat nya grejer och ibland gjort fel. Jag kommer ihåg, när jag var 12 sa jag: Åh, tänk den dagen man är tonåring. Så kan man skylla ifrån sig, amen kolla... så här t.ex: Jag har mens!! + att jag är tonåring. (Jag har en svår period, hallå!??!?!) Så skulle alla förstå mig.

Men så är det faktisk inte. Alla förstår en inte alltid. Det har jag insett, redan. Fast jag har läääänge kvar. Jag har redan sett en jävla massa saker jag inte hade ens anat i tidigare situationer. Jag har förändrats omöiligt mycket sen i somras. Jag har fått humörsvängningar och jag gråter som en bebis minst en gång per dag - (I know right?) Man byter oftast vänner och det blir bråk, det är alltid något bråk. Om man inte skulle bråka skulle man antingen bara ligga på golvet och säga ja till allt och låta alla ta ens saker.. ja eller något sånt. Jag hamnar inte ofta i bråk, men det är jättebra! Men det är vanligt, att man speciellt i min ålder.. hamnar i bråk. Eller att någon bara helt enkelt stör sig på en kanske, på gatan? I skolan? Ingen aning! Det finns annorlunda människor. Vissa kanske är ängla-barn och inte gjort någonting, men jag menar.. Visst.. plugga är ju skitbra! Men då har man inte tid att gå ut? Plugga och gå ut är bra.. det är  det målet jag vill ha, men det har blivit en massa "inte plugga, gå ut!" Ni förstår kanske inte. Men jag förstörde hela 8an med att bara skolka i 7an.

Jag försöker komma ikapp men det är inte bra alltså. Ibland tröttnar jag bara på allting, det är normalt. Det är det man gör. Jag har gjort massor med grejer jag ångrar, men jag har iallafall inte hoppat isäng med en främling, eller supit mig full och knullat i en toalett. Nej, jag är oskuld! Och tänker vara det ett tag. Jag står på mig, jag tänker inte springa rumpan bar och söka efter ligg vid 14årsålder? Visst kan man få ha kul, och jag har kul! Jag njuter av att vara ungdom, men ibland får jag konsekvenser för det också. Och det måste jag väl antagligen ta. Att mamma också inte förstår mig, utan bara försöker undvika hur jag har det. Och killproblemen är nog värst... jag har varit kär 2 gånger, en gång under fjortistiderna (FY!) men den där magkänslan gick inte att ta bort på ett år...så! Sen i en störd sjuk i huvudet kille som bara sket i mig.. och nu, i världens underbaraste kille.. men han lyckas fortfarande såra mig så jag känner mig värdelös, jag fattar inte. fast jag har haft hur många dummaihuvudet killar många gånger, kör jag på samma? Jag tänker inte bli sårad! Och det är dumt att ens försöka tro något annat. Inse det, killar är dumma i huvudet.

Tjejer som bantar för att dom tror att dom är feta, visst.. jag har varit en av dom. Eller jag kanske är en av dom. Jag har alltid varit lite småkurvig och haft ganska kraftiga lår om jag säger så. Jag har lärt mig trivas i det mer och mer för varje dag nu när jag märker varje dag när jag går framåt hur värdelöst det egentligen är, att man tänker på vad andra tycker. Who gives a shit, egentligen? Man lever bara en gång. Okej jag trivs mer i välformad kropp, vill helst inte ha valkar och undviker såklart celluliter.. Tack! Men visst, man kan gå på en sport. Men det här med att, spy ut mat?! Inte äta någonting? Det gör det bara värre. Det löser inte era problem! När ni tömt eran mage, vad ska ni då göra? Ni kommer äta mer, och en tom mage kräver mer. Då kommer det lägga sig. Bulimi, anorexi är precis som fetma eller något liknande. Det kan vara dödligt!! Tänk er, pinnar och ben... tänk efter!