Jag orkar inte hålla det inom mig heller. Jag gråter jag vet inte hur mycket om dagarna, på morgonen på dagen och på kvällen. Mitt liv håller på att flyga iväg, känns det som. Jag kan inte hålla tag om den, jag säger saker jag inte menar, jag blir sur på människor jag inte är sur på. Det är bara för att han finns. Jag vet inte vad det är, men jag vill att det ska ta slut. Jag vill inte gråta dessa tårar över någon som inte gråter dom över mig. Jag orkar inte sitta här och lägga ner tid på det, jag tänker radera hans nummer, sluta TÄNKA på honom. Hans ansikte gör mig galen, hans ord han sagt till mig gör mig galen. SLUTA TÄNK PÅ HONOM! Jag var tvungen. Jag delar allt med er, mitt liv, mitt allt. Varför inte detta? Nu sitter ni säkert som stora frågetecken... Nåväl, ni kommer aldrig få veta namnet på Mr. fuck HIM!


Jag orkar inte bli sårad av kärleken. Jag orkar inte skriva dom här deprimerande texterna över någon cepe kille som bara fuckar upp mina känslor. För varför ska jag? Jag är helt dum i huvudet! Jag har redan gått igenom det här, jag kommer få lida för det här. Länge. Men varför håller jag på så om och om igen då? Jag tänker aldrig mer låta mig käras ner i någon. Igår låg både jag och Karin och grät över hur många killar som sårat oss. Och egentligen, var det inte dom. Det var vi, vi som gått med på deras dumma jävla grej som dom kör. Hur fan kan man göra så? Känner man ingen skuldkänsla. Hur kan man vara så jävla duuuuuuuuum.... jag får spasmer på mig själv. Jag behöver lägga mig i näsdukar nu. För jag inte ens KAN GÅ UT TILL NÅGON FEST FÖR NEJ DET FINNS INGEN OCH DÅ KAN JAG JU INTE TRÄFFA NÅGON NY HELLER. BARA TÄNKA PÅ NÅGOT ANNAT I... EN SEKUND? Galen.