Det känns konstigt

All den här tiden vi haft på oss. Jag älskar inte dig mindre, men du måste erkänna att det känts relaxing att vara borta från varandra och rensat luften lite. Jag har saknat dig, och inte säger jag att jag inte velat träffa dig. Jag har det, men jag tyckte det var bra för båda, eftersom båda alltid hittar det minsta felet med oss. Jag vill ha det som förut, men jag tror inte heller det kommer bli som förut, man har träffat nya, man har hittat kärlek, jag vet inte, jag står på samma prick som jag stod då. Jag tänker inte försvinna. Men vi kanske ska börja om på nytt? Inte ha så höga förväntningar och ta ett steg i taget? Leva dagarna som om de vore de sista.. För när vi väl inser att vi faktiskt har kul tillsammans, kommer vi att fatta. Men min present imorgon kommer vara lite opassande.. Ta åt dig nu!  K


Försök också att förstå att när jag fann dig igen, har jag aldrig haft en mer lycklig period än den sommaren. Allt var perfekt för mig, bara jag hade dig. Jag önskade så grovt mycket att vi skulle bli bästavänner, jag hade inte så höga förväntningar. Allt bara kom till mig, vi blev så bra vänner under tiden jag lärde känna dina kompisar, du fattar inte hur glad jag är för att jag har dig. Men som sagt har vi bytt umgänge, ibland är det svårt att vi har den lilla ålders skillnaden. Men jag älskar dig inte mindre. Du, du är så fin Karin.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0