Mitt självförtroende har alltid varit ganska kasst sen första början. Inte har någon i min omgivning hjälpt det heller, eller jo det kan man ju säga. Men inte har jag haft lätt för att ta emot komplimanger, det blev mest att man stängde ut de och trodde att det var folk som bara ville retas med en eller de var elaka när de sa det. Som "gud vad fin tröja", fast det är ju inte samma sak. "Gud vad fin du var i håret idag, gud vad fina ögon du har, har du gått ner i vikt?" de komplimanger jag har hört denna vecka. Som jag har svårt för att hålla med om, oftast. Men jag har lärt mig att stå upp för mig själv, och jag är nöjd med mig själv. För fast jag skulle titta på någon, som ser ut så precis som man vill vara, kommer man ju aldrig kunna se ut som den personen hur mycket man än vill, man är liksom fast med det ansiktet man har.

Man får lära sig inse att det här är jag, ingen annan. Ingen ska säga till mig hur jag ser ut eller är, jag har mina egna beslut. När unga tjejer blir kallade feta t.ex o.s.v, är det oftast att den personen som säger det är svagare, de vill klaga på något som de hittat är personens svagaste punkt. Den har alltid gått hem för mig, men nu har jag börjat inse, ju äldre jag blir, desto mer börjar jag gilla min kropp. Och folk omkring märker det, för det märks, vad skulle det göra för nytta liksom om någon plötsligt skulle gå fram till kissie och säga att hon var ful? Ett skratt kanske?? Om man är nöjd med vem man är kommer andra också tycka att man är snyggare. Självförtroendet säger allt. Våga tycka om dig själv! Du är dig själv ingen annan, det finns bara en av dig, du har dina egna egenskaper och du kan vara förebild för andra.. Lycka till tjejer! ♥