Det är många som funderar hur jag är i verkligheten, och det tänkte jag svara på i ett inlägg just nu. Skönt dock att jag inte är värsta storbloggaren, som måste se ut som värsta bitcharna i bloggvärlden. Här kommer enklaste svaren kring frågan: Jag har alltid varit en väldigt social person, kanske lite för social ibland. Jag vågar säga emot, men jag är endå ingen kaxig person - som vissa säger, men det är bara ifall jag blir irriterad, men det blir jag inte så lätt. Jag är inte en sådan person som kan bara störa mig på en person som ser ut som något speciellt och går fram till den och klagar. Visst, om jag tycker att något är fel kanske jag säger "man ser din rumpa" haha eller något liknande.

Jag är framåt, med det menas att jag oftast tar första steget. I vilket förhållande som helst, vilken situation, så är det oftast jag som kan stå upp där. Jag är oftast också glad, det är vissa personer som tycker det är konstigt om en dag jag inte pratar. Då för vissa personer det är normalt att vara tyst en stund. Jag är väldigt ärlig också, inte snackar jag skit bakom ryggen på min kompis, kompisen ska kunna lita på mig, annars skulle jag inte vara en kompis. Jag kunde vara väldigt dryg förut, fast endå glad. Alltså man såg väldigt tydligt när jag var sur, men visade inte det för omgivningen av flit. Jag skämtar hela tiden och älskar att få folk att skratta och mig själv att skratta. Jag har svårt för mig själv att ta mina prat seriöst och börjar oftast skratta hysteriskt. Det är så jag är väldigt nära med min mamma, vi är likadana, vi är inte seriösa mot varandra, vi skrattar tillsammans åt samma skämt. Så då har ni fått en liten bild av mig, Corinna.